Bistånd till västsahariska flyktingar

Detaljer

Senast uppdaterad fredag, 05 november 2010 11:39

Bistånd till de västsahariska flyktingarna

Sedan slutet av 1970-talet har den organisation som jag arbetar för, Praktisk Solidaritet (PS), stött de västsahariska flyktinglägren i södra Algeriet. PS var en av de första organisationerna på plats och har sedan dess kontinuerligt bistått flyktingarna med stöd i olika former. Främst har det varit second-hand kläder från Sverige men också andra förnödenheter såsom lastbilar och vattentankbilar. Under senare år har vi även bistått med ett livsmedelsstöd i form av konserverad fisk. Den insatsen blev aktuell efter att alarmerade siffror på västsahariernas hälsa rapporterats. I studien kunde man bland annat läsa att närmare 60 % av kvinnorna och barn lider av järnbrist. PS har under åren byggt upp starka band med de västsahariska flyktingarna och har ett högt förtroendekapital hos befolkningen. PS kanaliserar en stor del av det svenska biståndet till de västsahariska flyktingarna och Sida kategoriserar stödet som ett katastrofstöd.

Vilka andra biståndsgivare finns det i de västsahariska flyktinglägren?

Utöver algeriska myndigheter är olika FN-organ såsom WFP och UNHCR och även EU viktiga biståndsgivare. Enskilda länder som bidrar med stöd är bland andra Spanien, USA, Italien och Schweiz. Det finns också många enskilda organisationer verksamma i lägren såsom spanska Röda Korset, Läkare utan gränser och Norske Kirkehjälpen.

Hur stort är stödet?

Den mängd kläder och konserverad fisk som Sverige och PS bidrar med är inte några stora mängder. Västsaharierna tilldelas ca 3 kg kläder och skor om året per person vilket motsvarar ungefär ett par byxor, en tröja och en jacka. Vartannat år tilldelas de också ett par skor per person. Detta kan ställas i relation till att vi i Sverige konsumerar ca 24 kg kläder om året och att förbrukningen i utvecklingsländer i genomsnitt är ca 4 kg.  Vad gäller fisken är tilldelningen 1 burk makrill per person och månad. Att det är just fisk vi bidrar med är ett önskemål från västsaharierna själva. Makrill innehåller förutom protein även många essentiella näringsämnen. Det säger sig själv att en burk inte räcker långt men västsaharierna är duktiga på att dryga ut fisken med ris, olja, linser, bröd etc. Det finns önskemål om att stödet ökar till 2 burkar/månad och person.

Hur kan vi garantera att det svenska biståndet når den västsahariska befolkningen?

PS har väl goda rutiner för när det gäller kontroll av det västsahariska stödet. Angående såväl fisken som kläderna samarbetar PS med Sahariska Röda Halvmånen (SRC) i lägren. SRH är precis som andra Röda Korset-organisationer oberoende och inte direkt kopplade till staten, i detta fall exilregeringen SADR (Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken). I Algeriet samarbetar vi med Algeriska Röda Korset. I sammanhanget är det också viktigt att lyfta fram att de västsahariska flyktinglägren ses som några av de mest välorganiserade flyktinglägren i världen i dag. De fyra större lägren är uppdelade i mindre enheter och många av flyktingarna är aktiva i olika kommittéer. 

Hur ser kontrollrutinerna ut från hamnen i Algeriet till lägren?

Kontrollrutinerna är likartade när gäller både fisken och kläderna.  Efter att produkterna anlänt till hamnstaden Oran i Algeriet och innan de fraktas vidare den 180 mil långa vägen ner till lägren, undertecknar representanter för SGS (ett kontrollföretag anlitat av PS) och Algeriska Röda Halvmånen och lastbilschauffören en fraktsedel, som bekräftar containerns innehåll varefter containern plomberas. När containrarna kommer till lägren bryts plomberingen och innehållet kontrolleras gemensamt av Algeriska Röda Halvmånen (som sköter landtransporten mellan Oran och lägren), den Sahariska Röda Halvmånen och chauffören. Livsmedel som makrillen placeras i Sahariska Röda Halvmånens lager fram till det att utdelning sker.  När det gäller kläder samarbetar Sahariska Röda Halvmånen med det västsahariska transportministeriet. För varje container skrivs ett mottagningskvitto som undertecknas av utrustningsministeriet, Sahariska Röda Halvmånen och Algeriska Röda Halvmånen. Transportministeriet har sedan ansvar för lossning, lagerhållning, utlastning och distribution av kläderna.

Hur ser kontrollrutinerna ut från lagret i lägren till folket?

Angående kläderna har PS ett utvecklat uppföljningsarbete där vi själva finns på plats före, under och efter den årliga distributionen av kläder. Under distributionen kontrolleras packsedlar och mottagningskvitton. Efter avslutad distribution lämnas en rapport med uppgifter om distribuerade kvantiteter, antal personer som fått kläder i respektive läger samt den aktuella lagersituationen. Vi gör sedan en uppföljning med frågeformulär och intervjuer med ett urval av mottagarna i de olika lägren.

Angående fisken anlitar PS en italiensk organisation som heter CISP. De har egen personal stationerad i lägren.  Varje månad följs ett antal livsmedelsprodukter upp och makrillen är en av dessa. Mottagarna får då svara på frågor avseende kvantitet och kvalitet. Under de två dagar som följer på distributionen väljs ett antal områden ut slumpartat och utbildade västsahariska kvinnor tillsammans med CISP genomför sedan intervjuer med ett antal familjer. Varje månad utförs ca 300 intervjuer som sedan sammanställs och jämförs med siffrorna från bidragsgivare för att se att inga avvikelser skett.

Hur kan man veta om korruption förekommer?

Ett sätt att se om korruptionen är hög när det gäller en viss produkt är att se närmare på hur marknaderna i anslutningen till lägren ser ut. Ligger priserna högt för en aktuell produkt är korruptionen hög eftersom det då visar att efterfrågan fortsatt finns kvar och att det råder brist på produkten (de har uppenbarligen inte fått den tilldelade ransonen). När det gäller kläder och makrill finns det ingen stor försäljning i lägren och det visar på att korruptionen är låg när det gäller dessa produkter. I de fall makrill har ertappas på marknaden har det förklarats med att folk bytt sin ranson makrill emot en annan produkt. Detta var vanligare för några år sedan då det var stor brist även på basmatvaror i lägren och en del människor tvingades prioritera sådant som ris och mjöl framför fisk.

Ett annat sätt att motverka korruption är att se till att alla har information om aktuella och pågående insatser i lägren. Om folket vet hur mycket de beräknas erhålla av en viss produkt ställer de också krav på att de får den utlovade kvantiteten. Innan en insats påbörjas i de västsahariska flyktinglägren går Sahariska Röda Halvmånen ut i lokala medier och presenterar insatsen för allmänheten och myndigheter.

Hur kan vi garantera att de som verkligen är i behov av biståndet också får det?

PS liksom övriga biståndsaktörer stödjer de 125 000 personer i lägren som klassificeras som mest behövande. Algeriets officiella siffra för antalet invånare i lägren är 165 000. Fram till 2006 var det också den accepterade siffran hos FN:s flyktingorgan UNHCR som sedan valde att räkna ner befolkningen till 90 000 medan World Food program och EU:s biståndsorganisation ECHO distribuerar 125 000 matransoner. Vi har kontinuerlig dialog med Sahariska Röda Halvmånen angående PS stöd. När det är nödvändigt och möjligt tilldelas de fattigaste i lägren extra ransoner av makrill eller kläder.

För tio år sedan användes inga pengar i lägren men under de senaste åren har det så smått vuxit fram en marknadsekonomi. En del av flyktingarna har släktingar som arbetar utomlands, en del äldre får pension från den spanska staten och några arbetar för regeringen och får på så sätt inkomster. Majoriteten av befolkningen är dock helt beroende av stödet utifrån. Möjligheterna att generera egna inkomster mitt ute i öknen är mycket små.

Hur ser behovet av bistånd ut idag?

Såväl mat som kläder är en mänsklig rättighet som varje människa har rätt till enligt konventionen om mänskliga rättigheter och det gäller även flyktingar. Det är viktigt att stödet till lägren, och då i synnerhet maten, kommer regelbundet och i tillräcklig mängd. FN har flera gånger rekommenderat att ett livsmedelslager för tre månader ska återinföras men detta har ännu uppfyllts. Upprepade gånger har den utlovade maten till de västsahariska flyktingarna minskats eller ställts in.

En anledning till varför västsaharierna konstant är beroende av stöd är att den så kallade livsmedelskorgen som FN bidrar med är anpassad för människor som lever som flyktingar i max två år. En så ensidig kost utöver den tiden anses vara hälsofarligt. Västsaharierna har levt på maten från livsmedelskorgen i decennier. En annan faktor är att västsahariernas situation inte är särskilt uppmärksammad vare sig i media eller i biståndsvärlden. Det är en glömd kris och det internationella samfundet tycks ha svårt att förstå krisens permanenta natur.  Termen permanent emergency existerar inte i biståndsspråket och det skapar komplikationer för västsaharierna som bott i flyktingläger i över trettio år.

Linda Johansson, Praktisk Solidaritet

PS är en paraplyorganisation för Brödet och Fiskarna i Västerås, Emmaus Stockholm och Gävleborgs Biståndsgrupp.