Berättelser sätter fart på tankarna

Detaljer

Senast uppdaterad måndag, 05 december 2011 09:44

Positive Vibes håller workshops om hiv och aids för ledare inom politiken, kyrkan och det traditionella samhälletPositive Vibes workshop är slut, deltagarna lämnar lokalen småpratande. Det har varit en lång dag, späckad med information och diskussioner. Och alla har verkligen deltagit. Alla har berättat personliga historier, i par eller inför hela gruppen, om sina erfarenheter av hiv och aids och om hur det kändes att få veta sin status, positiv eller negativ.
Katrina Shiyuka från Tsumeb ser både trött och uppiggad ut.
- Ibland önskar jag att jag hade makten att ändra på hur kvinnor ser på tillvaron, säger hon. Så mycket ligger i våra egna händer om vi bara inser det.

Workshopens sista del fokuserade på diskriminering. Katrina är inte den enda som har fått fart på sina tankar om detta. Även Zenecia Nghitamuka har ett och annat att säga i ämnet.
- Vet du vad som är den värsta diskrimineringen? Det är att ingen av våra högsta politiker och ledare står upp och deklarerar att de lever med hiv, och visar att man kan vara en respektabel människa även om man är positiv. Nu är det som om alla som lever med hiv är nollor, fattiga stackare som inte vet bättre. Om en politiker klev fram och berättade att han lever med hiv så skulle han bli en förebild för hundratals. Och kanske att fem personer till berättade då...

Under årets sista månader har vår partnerorganisation Positive Vibes hållit workshops om hiv och aids runt om i Namibia, inriktade på ledare i samhället, såväl politiska, kyrkliga som traditionella. Tanken är att utbilda de människor som är föredömen för andra.
- Jag uppskattade verkligen öppenheten från alla deltagarna på workshopen, fortsätter Zenecia. Men som vanligt var det för få män med. De verkar tycka om att vara okunniga. Deltagarna är överens om att fler män och pojkar måste engagera sig för att hivbekämpningen i landet ska bli framgångsrik. Att ändra sitt beteende är en process som tar tid, men det viktigaste är att börja.
- Jag har tre flickor, säger Zenecia. Och jag pratar med dem om sånt här. Men vad hjälper det när pojkar och män inte bryr sig? I vår kultur är kvinnor och flickor underordnade män och pojkar och då är det inte lätt.

Jan Gustafsson, informatör för Afrikagrupperna i Namibia

Vill du veta mer om våra partnerorganisationer i Namibia?
Klicka här för att läsa om alla våra partnerorganisationer i Namibia!