En räddare i nöden

Detaljer

Senast uppdaterad måndag, 18 januari 2010 11:17

– Jag vill vara en förebild för andra som lever med hiv. Det här arbetet har blivit en passion för mig!
Det säger Beauty Bontsi, volontär på Sinikuthando, en sydafrikansk hiv- och aidsorganisation som arbetar med vård av patienter i hemmet.

Sinikuthando arbetar i Centane, ett samhälle som ligger på landsbygden i Östra Kapprovinsen i Sydafrika. De flesta av medlemmarna är kvinnor. Flera berättar öppet att de lever med hiv och att de tar bromsmediciner. Beauty är runt 50 år och har ätit bromsmediciner sedan 2004. Hon förlorade sin man 2001 när han dog i aids.
Trots att hiv är ett stort problem i området är det inte alla sjuka som nås av gruppen.
– Många erkänner inte att något är fel, så de blir sjuka och dör, när de istället skulle behöva vård, säger Beauty.
Att gå till kliniken känns för många som en omöjlighet, eftersom det ryktas om att sköterskorna skvallrar om vem som lever med hiv. Och de flesta har inte råd att åka taxi till närmaste sjukhus. Det kostar mellan 15 och 20 rand, enkel resa. Pengar som oftast inte går att avvara.
Sinikuthando stöds sedan tre år av Ikhala Trust, en av Afrikagruppernas samarbetsorganisationer. Ikhala stödjer med ett ekonomiskt bidrag, som framförallt går till transporter, samt rådgivning när det gäller organisatoriska frågor. Men en dag som i dag kommer stödet att sträcka sig utanför ramarna.
På Sinikuthando arbetar 18 volontärer. Varje morgon träffas de för en bönestund innan de promenerar till kliniken för att hämta sjukvårdsväskor. I väskorna finns bland annat handskar, desinfektionsmedel och kräm. Ett ofta återkommande problem är att kliniken inte har tillräckligt med material för att fylla väskorna.
– Om vi på Ikhala bara får veta när det händer kan vi skicka ut material, säger Bernie Dolley, som är chef på Ikhala Trust.
Efter mötet är det dags för volontärerna att besöka sina patienter. Tillsammans med Beauty stiger vi in hos en kvinnlig patient och möts av en förfärlig syn: husets halmtak hänger ner i sotiga testar och ett otäckt brännsår täcker kvinnans ena arm. Hon har feber och måste till läkare. Hon måste också få mat. Det blir en snabbutryckning till affären och sedan kontakt med en person som kan tillaga maten. Till sist ordnar vi transport till kliniken tidigt nästa morgon så att hon kan få vård. När allt är fixat och alla pustar ut uttrycker Beauty en oro över hur nödutryckningen ska finansieras.
– Kan vi använda pengar vi får från Ikhala? undrar hon försiktigt.
– Självklart, svarar Bernie. Ni måste våga vara flexibla i ett nödfall som detta. Kvinnan kunde ju ha dött.
Några veckor efter vårt besök får vi veta att den brännskadade kvinnan är inlagd på sjukhus för att få armen opererad. Hennes tonårsdotter har flyttat hem till Beauty Bontsi och de ska tillsammans röja i flickans hem. Dottern, som bara gått i skolan från och till för att hon inte haft någon skoluniform, har nu fått en uniform genom Ikhalas försorg. Dessutom har fem kvinnor i samhället gått ut offentligt med att de lever med hiv för att kunna få stöd av Sinikuthando.
Viktoria Olausson

Läs mer om Afrikagruppernas samarbetsorganisation Ikhala Trust