header-hararbetarvi

Lön och status mot hiv och aids

Partnerorganisationen Aids Response samlar drygt hundra hemsjukvårdare för att diskutera regeringens reformförslag. Frågorma är många och en sak är man framförallt eniga om, vikten av att låta kvinnorna komma till tals under processens gång. En reform där man inte tar hänsyn till dem som berörs allra mest leder till fortsatta ojämlikheter inom rätten till sjukvård.

Majoriteten av Sydafrikas 5,5 miljoner hivpositiva vårdas vid behov i hemmet. Hemsjukvårdarna är framförallt kvinnor som utan utbildning och skälig ersättning tar hand om de hivpositiva. Idag organiseras hemsjukvårdare oftast via icke-statliga organisationer. Socialdepartementet ger via organisationerna stipendier till vårdarna på mellan 500 till 800 kronor. En minimilön motsvarar ungefär 1 300 kronor och även den är svår att leva på.
På initiativ av regeringen vill man nu förändra strukturen. Målsättningen är att göra den informella sektorn till en formell med garanterad lön och så småningom även inkludera andra förmåner såsom föräldraledighet, arbetsplatsförsäkringar och pensioner.

Aids Response samlar drygt hundra vårdare för att diskutera förslaget. För även om det är på tiden att dessa kvinnor får ett erkännande och en skälig lön för ett tungt och påfrestande arbete är frågorna många, bland annat när det gäller lön. Staten har ännu inte nämnt någon summa, men civilsamhällets organisationer har lagt ett förslag på 2 400 kronor.
– Hur kommer den statliga rekryteringen se ut och kommer staten göra skillnad på hemsjukvårdare och statliga sjukvårdare? frågar någon.
En diskussion om profession i förhållande till kompetens följer där man menar att en kvinna som varit hemsjukvårdare i 20 år utan problem kan ha större kunskaper än en utbildad undersköterska och därför inte bör ha sämre villkor.

– Enligt nuvarande förslag ska varje omvårdare ansvara för 250 hushåll, vilket inte är rimligt. Vilket inflytande kommer utförarna ha över frågor som dessa? undrade någon.
    Utan inflytande från de som berörs allra mest av reformen finns risken att omvårdarna fortsätter vara marginaliserade vilket betyder fortsatt ojämlik vård för landets fattiga hivpositiva.

 


Facebook Slider
Facebook Slider
Facebook Slider