header-fragorvidriver

Var står Sverige och övriga Europa?

Regeringen har definierat begreppet i ”Sveriges internationella politik för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter”, 2006:

"Sexuell hälsa handlar om livskvalitet och personliga relationer, om rådgivning och hälsovård. Sexuella rättigheter innefattar rätten för alla människor, att bestämma över sin egen kropp och sexualitet. Reproduktiv hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande kring det reproduktiva systemet och alla dess funktioner och inte bara frånvaro av sjukdom. Reproduktiva rättigheter omfattar den enskilda individens rätt att bestämma antalet barn och hur tätt dessa ska komma. Dessa rättigheter ska varje människa kunna hävda utan risk för diskriminering, våld eller tvång".

Sveriges internationella politik för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, 2006

I Utrikesdeklarationen 2008 säger utrikesministern att arbetet med att öka kvinnors makt över sina liv har en central ställning i Sveriges politik för global utveckling. Man slår även fast att jämställdhet, ökat stöd till kvinnors rättigheter och fokus på kvinnors roll i utvecklingen är grundläggande utgångspunkter för effektiv fattigdomsbekämpning och hållbar ekonomisk tillväxt. Regeringen menar att ett jämställdhetsperspektiv måste integreras i alla politikområden för att försäkra att politiska åtaganden omsätts i praktiken.

I ett pressmeddelande från Utrikesdepartementet 6 augusti 2009 meddelar regeringen att man ska ta fram en ny policy om jämställdhet och kvinnors rättigheter och roll i biståndet. Sida får i uppdrag att ta fram ett förslag till ny jämställdhetspolicy för utvecklingssamarbetet. Förslaget ska lämnas över till regeringen i december 2009. Den kommande policyn ska präglas av ett rättighetsperspektiv och ett maktperspektiv på jämställdhet. Afrikagrupperna kommer tillsammans med en rad andra aktörer från civilsamhället och olika myndigheter att ingå i referensgruppen för detta arbete.

I budgetpropositionen 2009 är SRHR en viktig komponent under biståndsprioriteringen jämställdhet och kvinnors roll i utveckling. Prioriteringen inriktas på 1) kvinnors politiska deltagande, 2) kvinnor som ekonomiska aktörer, 3) SRHR inklusive hiv och aids samt 4) kvinnor och säkerhet, könsrelaterat våld och människohandel. Under 2009 gör regeringen även bland annat en särskild satsning på mödrahälsovård och SRHR. I regeringens PGU-skrivelse från mars 2008 skriver regeringen att handlingsprogrammet från Kairo ska genomföras. Detta ser vi som en tydlig viljeinriktning att Sverige ska prioritera SRHR i utvecklingssamarbetet under det svenska ordförandeskapet.

EU behövs som en global aktör för kvinnors och mäns rätt att få tillgång till preventivmedel, mödrahälsovård och säker abort. Likaså måste EU stå upp för att hivprevention handlar om fördomsfri sexualupplysning och kondomutdelning. EU behövs som politisk motkraft till dem som säger att ungdomar inte ska få information om säkert sex. Fattigdom handlar inte bara om brist på ekonomiska resurser utan även om att vara berövad makt och valmöjligheter, inklusive makt över den egna kroppen och sexualiteten, även om den går utanför den heterosexuella normen, samt val gällande familjeplanering och hivprevention. Var femtonde sekund smittas en person mellan 15 och 24 år med hiv. Oskyddat sex är den absolut främsta orsaker till att hiv sprids. Därför är prevention och behandling av hiv en del av SRHR-agendan.

Sverige måste verka för att EU fungerar som en försvarare av SRHR. Regeringen anser att hivepidemin kräver särskilda satsningar, med fokus på förebyggande insatser. Menar Sverige allvar med arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter måste man satsa resurser på att skapa en global opinion i dessa frågor. Arbetet för SRHR tillhör fortfarande några av de mest tabubelagda frågorna inom FN och EU. Sverige bör därför fungera som en påtryckare och hävda sambandet mellan SRHR och ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna.

EU har ett ambitiöst arbetsprogram för jämställdhet. Många EU-länder har kommit långt i kampen för kvinnors rättigheter. När politiken närmar sig kvinnors kroppar och deras rätt att själva bestämma över dessa blir motståndet stort. Så länge man pratar om hälsa går det bra, det är rättighetsperspektivet i begreppet SRHR som skapar motsättningar. Katolskt dominerade länder som Polen, Malta och Irland proklamerar hellre avhållsamhet än ökad användning av preventivmedel. EU:s interna splittring har inte bara tystat unionens internationella röst, utan även Sveriges. För att överbrygga de interna meningsskiljaktigheterna, eller av rädsla för att stödet för SRHR ska urholkas än mer, tycks svenska och europeiska politiker välja en tystnadens strategi. Men den fungerar inte. Strategin får motsatt effekt. EU-kommissionens riktade bistånd för SRHR har enligt rapporten Euromapping 2007 minskat med en tredjedel, från 18,5 miljoner euro om året (2003–2006) till 12,3 miljoner euro om året (2007–2013).

Inom EU:s gränser finns oroväckande tendenser när det gäller rätten till fri abort, preventivmedel och andra sexuella och reproduktiva rättigheter. Polen har en av världens strängaste abortlagar och Litauens parlament har nyligen med stor majoritet röstat för en lag som förbjuder information om homosexualitet till unga. Detta trots att EU:s jämställdhetsministrar 2005 antog en deklaration som klargör att sexuella och reproduktiva rättigheter är en del av de mänskliga rättigheterna.

Det är inte bara europeiska kvinnor som drabbas av att EU:s enighet blockeras av ett fåtal länder. EU är världens största biståndsgivare. När EU förhandlar och uttalar sig med en röst i FN måste unionen stå upp för människors rätt att bestämma över sina egna liv. Detta blir svårt när oenighet råder.