Detaljer

Skapad den torsdag, 15 december 2005 00:00

Senast uppdaterad måndag, 17 augusti 2009 11:00

Träffar: 1420

Resultatet av förhandlingarna i Hong Kong kommer att bestämma världshandelns regler för många år framåt. Som de nu är utformade får de rika länderna de flesta fördelarna medan de fattigaste utarmas alltmer. Risken är stor att detta system fortsätter.

Av WTO:s 149 medlemsländerna är 110 s.k utvecklingsländer. I förhandlingarna 2003 i Cancun enades majoriteten av länderna, vilket var de fattigaste, om att inte acceptera dåliga avtal.

För att underlätta förhandlingarna i år har ett "utvecklingspaket" utlovats till fattiga stater. Frågan är dock hur mycket utveckling som egentligen ingår där. Bland annat inbegriper paketet total tullfrihet för de minst utvecklade länderna men tar inte hänsyn till att en del länder vill undanta vissa produkter, samt ''bistånd för handel'' för handelsrelaterade verksamheter.

Ett utvecklingspaket aldrig kan ersätta marknadstillträde för utvecklingsländer och det kan inte heller vara en ersättning för ett bra resultat i de för de fattigaste länderna livsviktiga jordbruksförhandlingarna. De rika regeringarnas subventioner av jordbruket skapar ett överskott på produkter. Dessa dumpas i u-länder till ett så lågt pris att lokala varor inte kan konkurrera vilket medför en krympande eller obefintlig marknad för de inhemska bönderna.

EU har visserligen lagt ett bud om nedskärningar av subventioner inom jordbruket men de är gamla löften som man redan tidigare givit. Innan man infriar dem kräver man återigen betalning i form av kraftfulla avregleringar av bland annat utvecklingsländernas servicesektorer och även av deras industritullar. Detta kritiseras skarpt av många utvecklingsländer och folkrörelser.
Ett hotfullt inslag i frågan är USA:s begäran i oktober att den sk fredsparagrafen åter ska gälla. Den ger immunitet mot protester inom WTO och gick ut i januari.

Sedan dess har Brasilien protesterat mot och vunnit i frågan om EU:s och USA:s subventioner av socker och bomull är laglig eller ej. Enligt den brittiska organisationen Oxfam har u-länder utan denna paragraf möjligheter att framgångsrikt protestera mot EU:s och USA:s subventioner på 13 miljarder dollar för ris, majs och tomater. På WTO-konferensens första dag stöddes USA av EU som menade att fredsparagrafen är en huvudprincip för denna handelsrunda. Men om fredsparagrafen förnyas kommer de rika länderna att fritt kunna fortsätta att betala dessa skadliga subventioner.

Uttalandet visar att spelet inom WTO till alltför stor del sker på de rika ländernas villkor. Detta är mycket oroande. Men glädjande är att 110 länder på mötet har enats och kräver att EU och USA gör allvar av utlovade minskade subventioner. Och Norge, ej medlem i EU, har beslutat att föregå med gott exempel och släppa kraven på att utvecklingsländerna ska liberalisera grundläggande samhällsservice. Detta är en fråga som Sverige bör driva för att få EU att följa Norges exempel.
Afrikagruppernas kontaktperson för WTO-frågor är Krister Holm