Skolan i Namibia

Detaljer

Senast uppdaterad onsdag, 14 september 2011 08:05

Namibia ärvde från apartheidtiden ett gravt orättfärdigt skolsystem som gav den svarta majoriteten mycket små möjligheter att utbilda sig.

Under den sydafrikanska ockupationen och apartheidtiden var situationen för vita och svarta barn helt olika. För vita barn var utbildningen både gratis och av god kvalitet, men svarta barn fick betala skolavgift och undervisningen var betydligt sämre. Detta orättvisa system skapades för att säkra att den vita överklassen skulle kunna fortsätta att härska över de andra folkslagen.

När Namibia blev självständigt 1990 blev situationen en annan. Idag har alla rätt att gå i skolan och man arbetar för att höja kvalitén i skolorna. Ett problem är dock att det är brist på välutbildade lärare, inte minst på grund av att det är många som dör i aids. 
I Namibia pratas många olika språk. De första tre åren sker undervisningen på barnens modersmål men därefter går man över till engelska som är landets officiella språk.

Barnens föräldrar förväntas betala pengar till en gemensam skolfond som är tänkt att täcka skolans omkostnader. Men hur mycket föräldrarna har möjlighet att betala skiljer sig åt. Resultatet blir att skolor i välbärgade områden har god ekonomi och bra utrustning medan skolor i fattiga områden lider brist på det mesta såsom böcker, papper, pennor mm. Klasserna kan vara väldigt stora, ofta 30-40 elever men ibland ända upp till 80 elever.

Kunskaperna i matematik är låga eller mycket låga hos både elever och lärare. Allt sedan självständigheten är regeringens mål att erbjuda utbildning för alla och den namibiska staten har satsat omkring en fjärdedel av årsbudgeten på utbildningssektorn för att utjämna skillnaderna. Trots detta saknar fortfarande många elever behöriga lärare och skollokaler.

Utbildningsbehoven är störst i norra Namibia. De flesta barn går i skolan men undervisningen uppfyller inte de nationella undervisningsmålen. Samtidigt är ungefär fyra av tio namibier under 15 år. Det är svårt att rekrytera och behålla bra lärare på landsbygden och fortbildningen är otillräcklig.

Hiv/aidsepidemin har drabbat lärarkåren i stor utsträckning. Man räknar nu med att 35 procent av lärarkåren är hivsmittad. Den nyvunna lärarkompetensen försvinner och obehörig arbetskraft går in i undervisningssystemet.

Afrikagruppernas stöd till ett lärarfortbildningsprojekt fasades ut under 2007-2008. Vårt mångåriga samarbete (ekonomiskt och i form av volontärer) med Pamwe-stiftelsen avslutades under 2004.