Biståndstrender hotar långsiktig planering

Detaljer

Senast uppdaterad torsdag, 12 maj 2011 16:51

En del av NAPPA:s arbete handlar om att informera ungdomar och sex, relationer och rättigheter. Här demonstrerar en aktivist hur en kondom fungerar.Våra namibiska partner har upplevt en förändring under de senaste fyra-fem åren; en hårdnande och något nedlåtande attityd bland biståndsgivarna blir allt vanligare. Hellre stöder man specifika aktiviteter, trots att organisationer betonar vikten av stöd till hela verksamheten för att på allvar gynna utvecklingen i södra Afrika.
– Om Afrikagruppernas budgetstöd försvann skulle vi få rejäla problem, menar Toni Hancox, direk-tör på Legal Assistance Centre.

En viktig del i ett gott partnerskap är ömsesidig respekt och lyhördhet inför varandras behov. Till skillnad från många andra finansiärer stöder Afrikagrupperna sina partner genom budgetstöd i stället för projektstöd. Snarare än att satsa på specifika aktiviteter betonar man med ett sådant stöd hela organisationens roll för utvecklingen i södra Afrika. Detta är ett mycket konkret sätt att möta våra partners behov. Det är inte företeelsen projektstöd i sig som är problematisk för våra partners, utan snarare bristen på budgetstöd. Ett sådant ger ett brett stöd till organisationen som helhet, utan inriktning mot utvalda aktiviteter. Projektstöd däremot tenderar att fokusera på specifika aktiviteter och finansierar därmed inte de viktiga kringkostnader som är nödvändiga för att en organisation ska fungera. De flesta av våra partnerorganisationer finansieras från flera håll. Till exempel har Legal Assistance Centre (LAC) i Namibia idag åtta givare. Av dem ger endast Afrikagrupperna budgetstöd.

Afrikagruppernas stöd till NAPPA finansierar utbildning av aktivister men också sjukvårdskliniker. Denise Moongo säger att de flesta biståndsgivare till skillnad från Afrikagrupperna dikterar villkor för hur pengarna ska användas.– Vi har märkt en tydlig trend under de senaste fyra, fem åren, säger Toni Hancox, chef för LAC. Allt fler givare vill nu ge enbart projektstöd. Det skapar problem för oss eftersom vi, precis som vilken ar-betsplats som helst, även behöver bekosta allmänna funktioner som ekonomi, IT-support och liknande. Om Afrikagruppernas budgetstöd försvann skulle vi få rejäla problem med att ersätta det.
 
LAC, som arbetar med mänskliga rättigheter, juridisk rådgivning, utbildning, opinionsbildning och lobbying för svaga och marginaliserade grupper i Namibia, driver ofta fall i namibiska domstolar. Inte sällan är det principiellt viktiga fall som kan ha stor betydelse för framtiden. En stor del av dessa processer och de kostnader som hörde till, betalades under 2010 av Afrikagrupperna.

– Det tycks finnas en föreställning om att vi som jobbar med mänskliga rättigheter är villiga att göra det för ingenting, säger Toni Hancox. Så är det givetvis inte, inte mer här än någon annanstans. Det är inte ett kall och folk gör inte saker åt oss gratis.

Denise Moongo, programansvarig på Namibia Planned Parenthood Association (NAPPA), en organisation inriktad på sexuell och reproduktiv hälsa, är också tydlig med vad Afrikagruppernas budgetstöd innebär.

– De flesta av våra givare dikterar för oss exakt vad vi ska göra, hur vi ska göra det och var, utan hän-syn till våra egna och nationella prioriteringar och strategiska målsättningar. Dessutom kommer stödet oftast med en uppsjö av olika rapportformat för de ekonomiska redovisningarna och verksamhetsberättelserna, och i ett fall till och med en separat databas som vi måste använda för vår rapportering. Många av de kostnader som uppstår med ett nytt projekt täcks aldrig av programstödet, men de måste ändå betalas. Därför är Afrikagruppernas stöd grundläggande för oss.

Under 2010 gick Afrikagruppernas budgetstöd inte bara till NAPPA:s verksamhet inom sexuell och re-produktiv hälsa och rättigheter. Likaså kunde organisationen utrusta sitt kontor samt två kliniker med luftkonditionering och bygga om en donerad container till två mottagningsrum, dels för rådgivning kring sexuellt och könsbaserat våld och dels för familjeplanering. Dessutom kunde man utbilda såväl sjuksköterskor som assistenter för hivprovtagning och rådgivning och sammanställa en utbildningsmanual som täcker hela organisationens verksamhet.   

Aktivister hämtar kondomer inför workshop.Oroväckande är att flera partner upplever en hårdnande och något mer nedlåtande attityd från sina givare, raka motsatsen till lyhördhet och respekt. Förståelsen för organisationernas vardagliga verklighet finns inte alltid där.
– Jag vet inte om det är för att vi befinner oss i Afrika, eller vad det är. Men många givare har väldigt svårt att behandla oss som vuxna människor, säger Toni Hancox. Hon är noga med att påpeka att Afrikagrupperna står för någonting annat.
– Det känns mycket mer som ett jämbördigt förhållande oss emellan, där vi kan diskutera saker och blir behandlade som individer. Afrikagrupperna har ett mer mänskligt ansikte som "givare", ett stöd där vi kan ha en dialog om saker och ting, och det betyder mycket för oss.

Jan Gustafsson
Informatör och programhandläggare, Windhoek, Namibia