
Vårt stödprojekt i Zimbabwe
- Detaljer
- Senast uppdaterad tisdag, 15 juni 2010 17:03
FACT arbetar mot spridningen av aids
Ökad jämställdhet i kampen mot aids
Gratis bromsmedicin inte tillräckligt
Zimbabwe - från kornbod till matkris
FACT arbetar mot spridningen av aids
I Zimbabwe finns en miljon föräldralösa barn, till följd av hiv och aids.
Landet är mycket hårt drabbat av hiv och aids – omkring 15 procent av landets 13 miljoner invånare lever med hiv och aids. Sedan 1990 har medellivslängden sjunkit från 61 år till 33 år.
Afrikagrupperna samarbetar sedan mitten av nittiotalet med FACT – Family Aids Caring Trust. Det är en organisation som arbetar för att bekämpa den fruktansvärda situation som drabbade barn och deras familjer lever under. FACTs mål är att hindra spridningen av hiv genom att förebygga, och att stötta de som redan blivit drabbade. FACT arbetar i södra Zimbabwe, i distriktet Chiredzi, som är särskilt hårt drabbat av hiv och aids.
Med hjälp av personal och frivilliga genomför FACT en rad olika aktiviteter:
- Minst 100 föräldralösa barn ska få hjälp att betala skolavgifter, material och uniformer.
- Omkring 20 barn med hiv-positiva mammor ska få extra mat.
- Minst 60 föräldralösa barn ska få förskoleutbildning.
- Ungefär 100 familjer ska få möjligheter att öka sina inkomster.
- Människor som insjuknat ska få hemvård. 200 sjukvårdspaket som består av smärtstillande mediciner, hygienartiklar och handskar ska delas ut.
- Ungdomar ska få utbildning om sex och hiv så att de i sin tur kan informera kompisar och jämnåriga.
- För att stärka individers och samhällets engagemang ska möten hållas med myndighetspersoner, kyrkorepresentanter och traditionella ledare.
För att kunna genomföra dessa aktiviteter har FACT 250 frivilliga som arbetar gratis och samarbetar med myndigheter, skolor, och kyrkor. Genom att arbeta med hela samhället når de omkring 60 000 hushåll med sitt informationsbudskap och kan ge direkt stöd till ungefär 200 barn och 1000 vuxna som lever både på landsbygden, i städer och mindre samhällen. Målet är att samhället så småningom ska ta ansvar för aktiviteterna.
Ökad jämställdhet i kampen mot aids
– Vad är det för skillnad mellan att prata om sex med sin partner och att inte göra det?
Det är en typisk fråga som Nickson Nembaware kan ställa när han pratar med män om kopplingen mellan hiv, sexualitet och kön. Hiv har blivit en sjukdom som främst drabbar kvinnor. Bristande jämställdhet är en viktig del av förklaringen.
– Män pratar inte med kvinnor om sex, de pratar med sina kompisar. Vi frågar vad som händer om man inte pratar om sex med sin partner och inte tar hänsyn. Då kanske man tvingar sig på henne och smittorisken ökar, eftersom våld är inblandat. Det är lätt att prata med män om det här, eftersom de gillar att prata om sex.
Ett sådant konkret exempel gör det enkelt för både män och kvinnor att se kopplingen mellan hiv, sexualitet och kön. Så länge kvinnor inte har makten att säga ifrån och bestämma över sin egen kropp är de extra utsatta för smitta. Gifta kvinnor befinner sig i en särskilt utsatt situation. Män kan ha flera parallella förhållanden eller ta sig en ny hustru och anse sig ha rätt till det. Om frun överhuvudtaget kan protestera och kräva att mannen ska hivtesta sig och vara trogen, avfärdas hon lätt som besvärlig. I många fall kan hon inte ens kräva att han använder kondom.
Renias Zukwia träffar jag i en stödgrupp som FACT hjälpt till att bilda för människor som lever med hiv. De stöttar varandra på olika sätt, genom att berätta för barnen att de lever med hiv, hämta bromsmedicinerna och inte minst att prata om kopplingen mellan jämställdhet och spridningen av hiv. Renias deltagande i stödgruppen har inneburit mycket för hans relationer med sin omgivning, sina barn och sin fru. Han uppmuntrar människor att hivtesta sig, tar öppet sina mediciner så att barnen ska känna sig bekväma och har omvärderat förhållandet till sin fru.
– FACT har hjälpt mig att inte leva lössläppt. Det var en stor utmaning för mig, men nu är jag trogen mot min fru. Efter att jag testat mig accepterade min fru min status, och nu har hon testat sig och hon har också fått stöd att leva positivt. Min fru och jag använder förebyggande metoder. Vi tänker som en familj nu.

Gratis bromsmedicin inte tillräckligt
Att få bromsmediciner är inte självklart i Zimbabwe. Tack vare den internationella organisationen Global Fund får Zimbabwe gratis bromsmediciner, men fler problem kvarstår. Räcker medicinen till alla som har behov? Har människor råd att ta sig till sjukhusen och hämta ut dem? Vet de om att de är smittade? Ett annat problem är att folk stjäl eller lånar mediciner av varandra, och får på så sätt inte rätt dos eller typ av medicin. Medicinering till barn är ett annat problem, det är svårt att bryta tabletter så att dosen blir rätt.
En viktig del av FACT:s arbete är att göra mediciner tillgängliga och informera om hur de fungerar. FACT utbildar och samarbetar med hundratals frivilliga. FACT utbildar ungdomsinformatörer och hjälper till att bilda anti-aids klubbar som genom dans, sång och teater enkelt kan informera om varför det är viktigt att uppsöka läkarvård och få rätt dosering och typ av bromsmedicin. Människor som lever med hiv får hjälp att bilda stödgrupper. De turas om att åka in till sjukhuset och hämta ut medicinen åt varandra. På så sätt sparar de pengar för bussbiljetter. FACT ger rådgivning och hänvisar människor vidare till sjukhuset. Genom att engagera hela samhället ökar tillgången på bromsmediciner.

Zimbabwe - från kornbod till matkris
Afrikas kornbod. De bästa universiteten i södra Afrika. Ett blomstrande turistland. Under 1980 och -90 talen var Zimbabwe ett föregångsland som det gick bra för. Landet anade en ljus framtid.
Förra året, 2008, rådde akut matbrist, astronomiska inflationsnivåer, politiskt kaos och ovanpå detta följde en koleraepidemi. En rad politiska händelser hade lett fram till denna situation.
År 2000 var det val och allmänt våldsamt i Zimbabwe. Krigsveteraner började ockupera gårdar och regeringen gjorde inget för att stoppa ockupationerna. De nya ägarna visste sällan någonting om jordbruk och de flesta gårdarna förföll, varpå matproduktionen minskade och svarta lantarbetarna som arbetat på gårdarna blev uppsagda.
Att matbristen blev så akut förra året berodde till stor del på att regeringen satte fasta priser på både jordbruksprodukter och varor som importerades. På så sätt skulle alla invånare ha råd att konsumera. Priserna var emellertid så låga att produktion och försäljning inte lönade sig, utan var en ren förlustaffär. Regeringen subventionerade inte bönderna och affärsmännen för mellanskillnaden.
Det slutade med att det inte fanns någonting att köpa, varken mat eller andra varor. Affärerna stängde. Man var tvungen att åka över gränsen till Botswana för att köpa mejeriprodukter. De som inte hade råd att ta sig dit letade efter frukt och plockade upp korn som hade spillts ut längs vägarna från säckar på lastbilar. Inflationen var skyhög, som högst låg den på flera miljoner procent och ekonomin övergick till att bli byteshandel. Mitt i allt detta hölls val då presidenten, Robert Mugabe, gjorde allt för att sitta kvar vid makten och anklagades för valfusk.
Slutligen bildades en regering där de två oppositionsledarna också sitter med. Situationen har stabiliserats och förbättrats. Landet har infört US-dollar som valuta, affärerna har öppnat och det går nu att hitta mat i landet. Men fortfarande finns det många problem, inte minst att de flesta människor har svårt att få tag i dollar.

