Debattartiklar

Detaljer

Publicerad onsdag, 16 november 2011 09:32

Till handelsminister Ewa Björling

Vi skriver till dig med anledning av EU-kommissionens nya ultimatum i EPA-förhandlingarna.

Som du vet så föreslår EU kommissionen att alla de AVS-länder som har ingått EPA-avtal men inte påbörjat en ratificeringsprocess av avtalen ska förlora tull- och kvotafritt tillträde till EU:s marknad den 1 januari 2014. Endast 18 ö-nationer av de 36 AVS-länderna som har ingått EPA-avtal har tagit ’nödvändiga steg’ mot att ratificera avtalen.

Deadline för ratificering av EPA-avtalen sammanfaller med datum för när EU:s nya generella preferensregler (GSP) ska börja gälla. De nya GSP-reglerna skulle innebära att ett flertal afrikanska länder får konkurrera på samma villkor som rika länder som USA för tillgång till EU:s marknad. Ett land som Namibia hamnar i denna kategori.

Pressen ökar nu på afrikanska länder och regioner att skriva på och implementera handelsavtal som ännu inte är färdigförhandlade och som hotar att negativt påverka deras utvecklingsmöjligheter.

Du har tidigare sagt att regeringen under förhandlingsprocessen har lagt stor vikt vid att EPA-förhandlingarna ska genomföras i en atmosfär av respekt för parternas skilda intressen och utvecklingsnivåer.  Som du också påpekat är en av målsättningarna för EPA att främja regional integration, så att hinder i handeln mellan AVS-länder kan minskas och därigenom generera ökad regional handel.

Vi anser att de senaste utspelen från EU-kommissionen vittnar om motsatsen. Civilsamhälle och politiker från afrikanska länder har de senaste veckorna yttrat ilska och frustration över EU:s nya ultimatum. I ett uttalande från en rwandisk parlamentsledamot på ett möte i Bryssel i början av oktober sa han att EU-kommissionens agerande är arrogant och att EU inte hållit vad de lovat i förhandlingarna.  En sydafrikansk parlamentsledamot sa vid samma möte att EU:s beslut underminerar de försök som pågår för att öka det regionala samarbetet och hotar att splittra regioner istället för att ena dem. SADC-gruppen skriver i ett gemensamt uttalande att EU:s nya EPA-deadline hotar att splittra den äldsta tullunionen i världen, SACU. Det kan knappast vara ett tecken på att EPA-förhandlingarna lyckats med målet att gynna den regionala integrationen.

Att förhandlingarna dragit ut på tiden kan heller inte enbart skyllas på de afrikanska länderna. Men det är de som nu pressas med hot om att skäras av från en av sina viktigaste exportmarknader. Enligt en parlamentsledamot från Namibia har det tagit mellan ett halvår och ett år för EU att återkomma med reaktioner på de förslag som SADC-gruppen lagt fram. Nu kräver kommissionen att de ska skriva på och ratificera ett avtal som inte är i närheten av att vara färdigförhandlat.

Att EU från början valde att ta med Singaporefrågorna och vägrade ta bort dessa från förhandlingsbordet, trots krav på detta från flera AVS-länders sida, har också försenat förhandlingarna. Andra frågor som fortfarande behöver lösas så att avtalen kan gynna utveckling, och inte hindra den, är exportskatter, ursprungsregler och hur stor andel av handeln som ska liberaliseras. AVS-länderna hade stora förväntningar på utvecklingskomponenterna av EPA-avtalen, men inte heller här har man sett särskilt mycket konkret.

Tullar är fortfarande en viktig inkomst till statskassan i vissa afrikanska länder, till skillnad från OECD-länderna där tullintäkterna i genomsnitt står för 0,8 procent av statskassan. I Västafrika står tullintäkterna från varor från EU för 18 procent av statsbudgeten. Tar man bort den intäkten måste den ersättas med något för att det inte ska drabba hälsa, utbildning och infrastruktursatsningar, som är av stor vikt för att exempelvis nå Millenniemålen. Övergångstiden för SADC-länderna är bara 4 år för att ta bort tullarna på 86 procent av importen. Medan en längre övergångstid gäller några få procent av marknaden. Länderna i östra Afrika ska öppna upp 82 procent av sin handel med EU. Av detta ska 65 procent vara liberaliserat redan efter två år, 80 procent ska vara liberaliserat efter 15 år och de sista två procenten efter 25 år. Så omställningen måste ske snabbt.

EPA-förhandlingarna skulle vara utvecklingsvänliga, bygga på befintliga regionala samarbeten och inte försämra villkoren för något land. Nu ökar istället pressen på några av världens fattigaste länder. Risken är överhängande att avtalen kommer att strida mot EU:s egna utvecklingsmål.

Frågor har också väckts på olika håll ifall det är förenligt med Vienna Convention on the Law of Treaties, som styr avtal som EU:s marknadstillträdesreglering , att genom ett sådant ultimatum dra in preferenser i marknadstillträdet för de länder som inte ratificerar EPA-avtalen.

Sverige bör verka för att EU-kommissionen inte sätter press på de afrikanska länderna att skriva under och ratificera dåliga avtal. Sverige måste se till att EPA-avtalen gynnar den regionala integrationen och att EU låter förhandlingarna ta den tid som behövs för att lösa de problematiska frågor som är avgörande för ländernas möjlighet att utvecklas.

Gabi Björsson, Generalsekreterare, Afrikagrupperna

Annica Sohlström, Generalsekreterare, Forum Syd