Debattartiklar
- Detaljer
- Publicerad fredag, 29 april 2011 10:43
Kycklingfarmaren Osenima dos Santos i norra Moçambique fick ett lån på 100 000 meticais (ca 24 000 kronor) och lyckades på sex månader öka sin produktion från 500 till 1 500 kycklingar. Osenima dos Santos är nöjd med sin ökade produktion, och med att ha anställt fem personer till sin farm. Ett exempel på bistånd som ger resultat. Men vad händer om torkan, orsakad av klimatkrisen, slår till? Eller om marknaden i Cabo Delgado svämmas över av dumpade jordbruksprodukter från EU?
En ny rapport från Afrikagrupperna och SEATINI beskriver hur de handelsavtal som EU håller på att förhandla med länder i bla Afrika, EPA-avtalen, riskerar att försämra försörjningsmöjligheterna i södra Afrika. I förhandlingarna om EPA-avtalen kräver EU att afrikanska länder ska öppna upp minst 80 procent av sin handel med EU. Hela länders ekonomier kommer att påverkas, och konsekvenserna blir stora för jordbruket och begynnande industrier. Inhemsk jordbruksproduktion riskerar att slås ut i konkurrensen med storskaligt europeiskt jordbruk.
EPA-avtalen kommer säkerställa att Europa får tillgång till billiga råvaror från Syd. För fattiga länder som Moçambique hindrar avtalen bland annat möjligheten att införa exportskatter på råvaror. I Moçambique använde man sig av exportskatter för att gynna produktionen av cashewnötter, som utgjorde en stor del av landets ekonomi. Råa cashewnötter förädlades i stora mekaniserade fabriker och Moçambique blev första afrikanska land att bearbeta cashewnötter i industriell skala. 2001 stoppades bearbetningen av råa cashewnötter som en följd av att Världsbanken krävt betydande sänkningar av exportskatten på råa cashewnötter. 10 000 personer förlorade sina jobb och en miljon nötplockare förlorade sin inkomst.
Den liberaliseringsvåg i södra Afrika som påbörjades med Världsbankens strukturanpassningsprogram på 1980-talet ledde också till att företag inom socker- och bomullsproduktionen, för att hålla kostnaderna nere, sa upp fast anställda och i högre grad använde sig av säsongsarbetare. Säsongsarbetare får sämre villkor, och majoriteten av dem är kvinnor. Enligt rapportförfattarna kommer EPA-avtalen att ytterligare öka pressen på arbetarna inom jordbrukssektorn när företagen ska konkurrera med EU:s storskaliga produktion. Fler osäkra anställningar och sämre villkor blir följden, varnar de.
Den bas som EPA-avtalen grundar sig på gör det svårt för fattiga länder att förverkliga sina prioriteringar för utveckling. Att liberalisering av handeln lyfts fram som den vägledande principen i alla handelsförhandlingar innebär allvarliga utmaningar när handeln ska ske mellan två regioner med så olika ekonomiska förutsättningar. Handel är oerhört viktig för utvecklingen av länder, men den måste utformas så att den gynnar fattiga människor och skapar fler jobb med rimliga arbetsvillkor.
Fackligt aktiva sockerarbetare från hela södra Afrika planerar nu en regional kampanj för rimliga arbetsvillkor. Löner, bostäder, hälsa, tillgång till vatten och el är några av de frågor som diskuterats. Men en stark organisation som lyckas organisera en hög andel av sockerarbetarna i regionen, och ställa tuffa krav på arbetsgivarna är inte nog. Precis som för kycklingfarmaren Osenima dos Santos är yttre faktorer såsom risken att marknaden svämmas över av subventionerade jordbruksprodukter från EU något som kan stjälpa möjligheten till goda resultat.
För att sockerarbetarna ska lyckas, och för att Osenima dos Santos företag ska överleva och växa, behöver också handelsavtalen med EU utformas så att de gynnar utvecklingen av produktion i södra Afrika. EU har råd att låta utvecklingsbehoven i Afrika styra hur avtalen utformas.
Marja Wolpher
Temahandläggare - Demokrati och folkligt inflytande
Debattartikeln publicerades i tidningen OmVärlden nr 3/2011