Debattartiklar
- Detaljer
- Publicerad torsdag, 13 januari 2011 12:00
Vi har haft förhoppningar på regeringen om ett större ansvarstagande för klimatet och de globala rättvisefrågorna. I stället har vi sett klimatförhandlingar som blev kvar på ruta ett, nya handelsavtal där europeiska vinstintressen går före folkrätten och biståndsmedel som satsas på europeiska ambassader i stället för fattigdomsbekämpning, skriver bland andra Lena Kalmelid, ordförande Afrikagrupperna.
I dag, torsdag den 13 januari, har det gått hundra dagar sedan riksdagsvalet. En miljard barn, kvinnor och män går fortfarande och lägger sig hungriga varje kväll världen över, samtidigt som allt fler fattiga människor drabbas av klimatförändringarna. Därför lämnar kampanjen GlobalRättvisa.Nu över en namninsamling till regeringen. Över 6 000 personer har tagit ställning för ett fyrapunktsprogram som skulle hjälpa regeringen att nå målen i Sveriges politik för global utveckling. Vi föreslår:
En internationell skatt på utsläpp av växthusgaser.
I många fattiga länder är konsekvenserna av klimatförändringarna redan allvarliga. I Bolivia råder svår torka och brist på dricksvatten på grund av de smältande glaciärerna. I Bangladesh har tusentals människor mist livet i cykloner och översvämningar. En internationell skatt på växthusgaser behövs. Priset på växthusgaser skall vara så högt att det gör all den teknik vi behöver för omställningen ekonomiskt bärkraftig. På det sättet blir den fossila teknik, som vi vill bli av med, olönsam. Skatteinkomsterna ska användas för att hantera naturkatastrofer och stödja hållbara samhällen i utvecklingsländerna.
Efter klimatförhandlingarna i Cancún i december var den svenska regeringen nöjd. Trots att det enda resultatet i princip var att förhandlingarna kan fortsätta. Kraven på de rika länderna är skamligt låga. Vi uppmanar regeringen att i klimatförhandlingarna verka för en internationell skatt som kan reglera utsläppen och se till att den rika världen tar ansvar för sin skuld till klimatförändringarna.
En internationell skatt på valutahandel.
För att hungern ska kunna bekämpas och de mänskliga rättigheterna värnas bör en global skatt på valutahandel införas. En skatt på bara 0,1 procent på världens valutatransaktioner skulle generera 100 miljarder dollar per år. För att utrota hungern krävs det enligt FN:s livsmedelsorgan att 44 miljoner dollar per år investeras i jordbruk och infrastruktur på landsbygden.
EU-kommissionen uttalade nyligen sitt stöd för en global skatt på finansiella transaktioner. Trots det är de svenska regeringspartierna motstridiga mot förslaget. Det är hög tid för regeringen att ta fattigdomsbekämpningen på allvar och följa EU-kommissionen i frågan om en skatt på internationella transaktioner.
Handelsavtal som främjar hållbar utveckling och mänskliga rättigheter.
EU håller just på att avsluta en rad olika handelsförhandlingar med fattiga länder. Tyvärr har europeiska vinstintressen många gånger gått före det som borde prioriteras allra högst –de mänskliga rättigheterna och en hållbar utveckling i lokalsamhällena.
Ett exempel är EU:s pågående handelsförhandlingar med de afrikanska länderna. I sin jakt på kontroll över Afrikas råvaror vill EU tvinga de afrikanska länderna till en snabb och omfattande liberalisering. Detta trots att afrikanska småföretag och jordbrukare riskerar att slås ut när de måste konkurrera med avancerade europeiska industrier, storskaligt jordbruk och EU:s enorma subventioner. Kenya kan förlora 15 procent av sin handel med grannländerna och bönder riskerar att stå utan såväl jobb som mat att äta. EU:s nuvarande fiskeavtal med Marocko inkluderar i strid med folkrätten det ockuperade Västsaharas fiskevatten. Sveriges regering måste nu stå upp för både folkrätten och för utvecklingsländernas intressen i handelsförhandlingarna.
Bistånd till fattigdomsbekämpning, inget annat.
Svenska biståndsmedel ska användas till att främja mänskliga rättigheter, demokrati och hållbar utveckling. Under de senaste åren har dock biståndsbudgeten använts till en rad andra områden. Flyktingmottagning i Sverige, svenska ambassader i Europa och svenska företags investeringar i utvecklingsländer är exempel på verksamheter som får finansiering från biståndsbudgeten. Flyktingmottagning och klimatinsatser är viktigt, men det ska inte tas från biståndet. Det är dags att den svenska regeringen fokuserar på utvecklingssamarbetets kärnverksamhet – fattigdomsbekämpning.
Om vi vill att en miljard människor inte ska behöva gå och lägga sig hungriga varje kväll måste de rika länderna ta ansvar –inte bara i ord utan också i handling. Vi uppmanar nu den svenska regeringen att vidta konkreta åtgärder för en mer hållbar och rättvis värld.
Lena Kalmelid, ordförande Afrikagrupperna
Fransisco Contreras, ordförande Latinamerikagrupperna
Ulf Wilmenius, ordförande Svalorna Indien Bangladesh
Klas Hansson, verksamhetsledare Svalorna Latinamerika
Christina Robertson-Pearce, ordförande Framtidsjorden
Anna Nilsson, informationsansvarig Emmaus Stockholm
Nanna Nilsson, generalsekreterare Emmaus Björkå