Debattartiklar
- Detaljer
- Publicerad onsdag, 22 december 2010 08:00
Risken för fullskaligt krig i det ockuperade Västsahara har ökat efter den senaste tidens våld. Men EU stödjer ockupationsmakten Marocko genom förmånliga handelsavtal, samtidigt som FN är förlamat och den svenska regeringen duckar i frågan. Det skriver företrädare för nio svenska organisationer som kräver att utrikesminister Carl Bildt (M) bryter tystnaden.
Idag svarar regeringen för första gången officiellt på oppositionens frågor oam hur Sverige skall reagera på Marockos övervåld mot västsahariska demonstranter den senaste tiden. Carl Bildt har duckat i frågan i en och en halv månad.
Vi är många som länge har varnat för att gränsen för den västsahariska befolkningen, som har levt under Marockos ockupation i decennier, snart är nådd. När Marocko brutalt attackerade fredliga protester mot ockupationen i början av november så startade en händelsekedja som kan leda till öppet krig.
Den svenska regeringen kan och måste ersätta nuvarande tystnad med omedelbart agerande.
Västsahara har varit under marockansk ockupation i 35 år. Detta trots att rättsläget är glasklart: enligt FN skall Västsahara avkoloniseras. Internationella domstolen i Haag avvisar helt Marockos anspråk på landet.
Men EU har fortsatt att skriva förmånliga handels- och fiskeavtal med Marocko, trots att handeln finansierar ockupationen. FN förlamas av att flera fasta medlemmar i säkerhetsrådet röstar mot förslag som inte gynnar Marocko.
Självständighetsrörelsen Polisario har respekterat en vapenvila sedan 1991 mot ett löfte från FN att västsaharierna själva skall få avgöra sin framtid i en folkomröstning. Men Marocko har förhalat folkomröstningen i nära tjugo år.
Att omvärlden inte vidtar åtgärder mot Marocko är anmärkningsvärt med tanke på ockupationens ständiga kränkningar av västsahariernas mänskliga rättigheter.
All aktivitet för självständighet är förbjuden och självständighetsaktivister förtrycks brutalt. I början av november stormades ett tältläger med fredsaktivister av marockansk militär med flera döda, skadade och försvunna som följd.
Detta blev startskottet för en våg av oroligheter som riskerar att leda till fullskaligt krig.
Tvärs genom Västsahara har Marocko byggt en minerad försvarsmur för att underlätta inflyttningen av marockanska bosättare. När muren byggdes lockades fattiga marockaner till Västsahara med skattebefrielse och dubbla löner, vilket ledde till att västsaharierna nu är i minoritet i sitt eget land.
Frustrationen växer hos den unga generationen i det ockuperade Västsahara och i de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. Omvärlden måste ingripa med kraft innan vi tvingas bevittna hur skeendena i Palestina upprepas i nordvästra Afrika.
Vi kan inte stillatigande sitta och vänta på att unga västsaharier vänder den diplomatiska vägen ryggen.
I Sverige vilar ansvaret på regeringen, som hittills reagerat med tystnad och passivitet.
Det finns dock enskilda statsråd som engagerat sig för Västsaharas rätt till frihet och självständighet. EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) är en. Nu måste resten av regeringen vakna och inse att det inte går att vänta på att stillsam diplomati löser problemen.
Vi vill att regeringen agerar kraftfullt och omedelbart.
Kräv att Marocko släpper in internationella observatörer och journalister i Västsahara för att säkerställa vittnesmål och oberoende rapportering.
Kräv en internationell oberoende utredning av de senaste månadernas våldsamheter så att de ansvariga kan ställas till svars.
Kräv att FN-styrkan på plats, Minurso, får mandat att övervaka att de mänskliga rättigheterna efterlevs. Detta mandat saknas idag vilket gör styrkan handlingsförlamad.
Marockos ockupation av Västsahara finansieras genom förmånliga handelsavtal och goda relationer med omvärlden. Om detta direkta och indirekta stöd upphör, samtidigt som Västsaharas befolkning får rätten att bestämma över sin egen framtid, kan utvecklingen vändas.
Med fortsatt tystnad och diplomatiska långbänkar kan vi inom kort ha ett fullskaligt krig några kilometer från EU:s gräns.
Anna Nilsson, Emmaus Sverige
Lise Bergh, Amnesty International svenska sektionen
Cecilia Askelöf, Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen
Aleksander Gabelic, Svenska FN-förbundet
Lena Kalmelid, Afrikagrupperna
Jan Strömdahl, Föreningen Västsahara
Francisco Contreras, Latinamerikagrupperna
Elisabeth Lundgren, Kristna fredsrörelsen
Jens Orback, Olof Palmes internationella center