Debattartiklar
- Detaljer
- Publicerad fredag, 04 juni 2010 11:00
Vore det, till exempel, inte bättre om EU gjorde rent i eget hus innan man krävde att andra länder slopade subventioner, restriktioner, exportskatter och tullar, skriver Lena Kalmelid, Olivia Malmquist och Anna Nilsson.
Svar till Nina Larsson (NWT 27/7)
Folkpartiets riksdagsledamot Nina Larsson valde den 27 juli att svara på Afrikagruppernas, Latinamerikagruppernas och Emmaus Stockholms gemensamma debattartikel ”Internationella handelsfrågor splittrar alliansen” från den 8 juli. Hon menar att vi direkt felaktigt påstår att alliansen är splittrad i internationella handelsfrågor. Som argument lyfter hon fram de fyra regeringspartiernas gemensamma handelspolitiska deklaration från april, där alliansen säger ”att Sverige ska vara pådrivande för breda och utvecklingsvänliga ekonomiska samarbetsavtal...”. Problemet är att den handelspolitiska deklarationen inte stämmer överens med resultatet i den enkätundersökning som kampanjen Global Rättvisa.nu gjorde med alla riksdagspartierna i våras.
Enligt undersökningen tycker alla riksdagspartierna, utom just Folkpartiet, att EU:s handelsavtal med fattiga länder ska innehålla mekanismer för att utkräva respekt för mänskliga rättigheter, inklusive arbetsrätt, och miljö. Dessutom anser Centern, till skillnad från alla de andra partierna, att handelsavtalens mål inte ska vara fattiga länders utveckling. Vi vill utifrån de svaren mena att de fyra allianspartierna inte är överens när det gäller hur EU:s handelsavtal med länder i Afrika, Latinamerika, Karibien och Stilla Havet ska se ut.
Vi välkomnar att regeringen ”vill arbeta för att EU reformerar sin egen handelsstörande politik och sina direkt utvecklingsfientliga regler”, men önskar även att man kom överens om att internationella handelsavtal inte bara ska främja fattiga länders ekonomiska utveckling, i enlighet med den handelspolitiska deklarationen, utan också att i avtalen inkludera mekanismer för att utkräva respekt för mänskliga rättigheter och miljö.
Enligt Nina Larsson har flera av de länder i Afrika, Latinamerika, Karibien och Stilla Havet som nu EU förhandlar handelsavtal med, och i vissa fall redan skrivit under handelsavtal med, ”stora brister bland annat i synen på demokrati, mänskliga rättigheter, miljö och arbetsrätt”. Hur står det till i EU:s medlemsländer?
Har inte de länder som EU skriver på handelsavtal med lika stor rätt att kräva detsamma som vi kräver av dem? Vi är inte på något sätt emot mer export och handel, och delar Nina Larssons tro på att det kan främja fattiga länder, men till vilket pris? Vore det, till exempel, inte bättre om EU gjorde rent i eget hus innan man krävde att andra länder slopade subventioner, restriktioner, exportskatter och tullar?
EU-kommissionen pressar just nu Namibias regering att skriva under ett handelsavtal. Skriver Namibia inte på riskerar landets köttproducenter att slås ut på grund av att de inte kommer att klara EU:s höga tullar. Skriver man på riskerar landets producenter av basgrödor att slås ut i den hårda konkurrensen från sina subventionerade europeiska kollegor.
Lena Kalmelid, ordförande, Afrikagrupperna
Olivia Malmqvist, vice ordförande, Latinamerikagrupperna
Anna Nilsson, informationsansvarig, Emmaus Stockholm
Engagerade i kampanjen Global Rättvisa.Nu
Läs artikeln i NWT
Med krav på mänskliga rättigheterLäs den ursprungliga debattartikeln i NWT