Debattartiklar

Detaljer

Publicerad fredag, 25 juni 2010 12:15

När G8-mötet idag inleds i Muskoka, Kanada, kommer det att talas om internationell utveckling, fred och säkerhet. Särskilt inbjudna är sju afrikanska stater och på agendan står bland annat för Afrika livsavgörande frågor som mödradödlighet, hiv, aids och matsäkerhet. Afrikagrupperna vill uppmana deltagarna att lyfta blicken från kortsiktiga biståndslösningar – med egna ekonomiska vinningar som ett uttalat syfte – till långsiktiga investeringar i mänskligheten. Det skriver Gabi Björsson, kanslichef på Afrikagrupperna.

Det går ett spöke genom europeisk biståndspolitik. Spöket heter ekonomisk vinst. Bistånd handlar inte längre om att stödja fattiga människor. Istället skall pengar investeras och givaren skall garanteras något i gengäld. Inte solidaritet och tacksamhet, utan pengar.

EU:s biståndskommissionär Andris Piebalgs gjorde nyligen klart att EU i framtiden kommer att försöka få valuta för sina biståndspengar. ”Bistånd måste också bistå givaren.” Det är ett budskap som även Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson tycks skriva under på när hon nu öppnar de svenska biståndsdörrarna för näringslivet.

Redan idag kanaliseras en del av det svenska biståndet genom Swedfund som har lönsamhet och företagsinvolvering som några av sina krav, enligt en nyligen gjord undersökning av kampanjen Global rättvisa. Nu får Carlsson och Moderaterna stöd i sin politik även av Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Det är en tråkig utveckling när den rika världens länder sätter egenintresset främst, men tråkigast är att EU-länderna inte ens kan hålla vad de har lovat biståndsmottagarna. Bara i år saknas 19 miljarder euro för att nå upp till medlemsländernas biståndspolitiska mål.

Bland de andra G8-länderna kan en liknande utveckling skönjas. I nuvarande takt kommer millenniemålen aldrig att nås 2015. Anledning? För att använda Piebalgs och Carlssons språk: det saknas investeringar.

Ett tema i Muskoka är hur världen skall komma tillrätta med det faktum att 350 000 kvinnor varje år dör till följd av graviditet eller förlossningar, vilket rör millenniemål fem. Mödradödligheten kostar, enligt USA:s biståndsorgan USAID, mänskligheten 15 miljarder dollar per år i produktionsbortfall. För att komma tillrätta med det krävs sex miljarder dollar per år de närmaste fem åren.

För fem år sedan lovade G8 att alla världens hivsmittade år 2010 skulle ha tillgång till bromsmediciner. Så har det inte blivit. Tio miljoner hivsmittade saknar fortfarande mediciner.

Om utbredningen av hiv i ett land minskar med en procent kommer det att ge skjuts åt den ekonomiska tillväxten de kommande åtta åren.
För att ge alla hivsmittade tillgång till bromsmediciner, en del av millenniemål sex, krävs fyra miljarder dollar per år de närmaste fem åren.

En sjättedel av jordens människor har inte tillräckligt med mat för att få den näring de behöver. De är helt beroende av vad 250 miljoner småbönder producerar.

För att världens befolkning skall ha tillräckligt med mat om 40 år måste jordbruksproduktionen öka med 70 procent. Världens biståndsgivare och företagare har för att lösa detta satsat på storjordbruk, som lett till skogsavverkning, vattenbrist och ökad användning av kemikalier.

Världsbanken och G8 tycks nu överens om att storjordbruk inte är en hållbar lösning på världens hungerproblem. Istället krävs miljardinvesteringar i det småskaliga jordbruket, i framför allt Afrika söder om Sahara.

De tre fjärdedelar av världens fattiga som lever på jordbruk behöver tillgång till mark att odla, utbildning och nya odlingstekniker. Enligt organisationen International Food Policy Research Institute behövs 14 miljarder dollar per år de kommande fem åren för att nå millenniemål ett, att halvera fattigdomen och antalet människor som lever i svält i världen.

Långsiktiga investeringar i det småskaliga jordbruket stärker även den lokala privata sektorn, vilket i sin tur skapar arbeten. Naturligtvis krävs det mer än bistånd för att lyfta denna sektor, men för 30 år sedan gick en femtedel av världens bistånd till jordbruk. Idag rör det sig om bara en tjugondel.

Enligt FN:s utvecklingsprogram UNDP krävs det nu 150 miljarder dollar per år för att uppnå millenniemålen. Som jämförelse satsade EU:s 27 medlemsländer nyligen 750 miljarder euro på att rädda Grekland och eurosamarbetet. Inom G8 finns ytterligare sju länder att sprida kostnaderna bland. Lägg de kortfristiga vinstintressena åt sidan och satsa på långsiktiga vinster åt alla.

Gabi Björsson

Publiceras i Sydsvenskan den 25 juni 2010