Debattartiklar
- Detaljer
- Publicerad söndag, 13 juni 2010 01:00
Fotbolls-VM i Sydafrika, det första i Afrika över huvud taget, har inneburit ett välkommet lyft för rapporteringen från denna kontinent i svenska medier. Men mycket är kvar att önska. Väldigt mycket. Det skriver Gabi Björsson på Afrikagrupperna.
Vad minns du från rapporteringen om Sydafrika inför fotbolls-VM? Låt säga från det senaste halvåret? Lite hjälp på traven:
Den 8 januari överfölls Togos fotbollslandslag när det precis passerat Angolas norra gräns, på väg till Angola för att spela den afrikanska kuppen. Chauffören dödades och två fotbollsspelare skadades. Överfallet i Angola genomfördes av en väpnad separatiströrelse i Cabindaregionen. Avståndet till Sydafrika är som mellan Sverige och Libyen, men medierna undrar hur detta påverkar VM?
Den 29 mars mördas jordbrukaren och ledaren för en extrem sydafrikansk högerorganisation, Eugene Terre´Blanche. Mördarna är två svarta tonåringar, som arbetat för honom. De har klagat på arbetsförhållandena under en längre tid och tröttnat. Medierna talar om rasistkrig inför VM.
Den 6 juni skadas 15 personer när alldeles för många personer fått gratis biljetter till en vänskapsmatch mellan Nigeria och Nordkorea. Matchen spelas i Johannesburgförorten Tembisa på en lokal arena. Medierna undrar om VM-arenorna kommer att hålla?
Mellan raderna antyds det att Sydafrika, och Afrika generellt, möjligen inte är redo att hantera ett av världens största idrottsevenemang. Självklart ska både spelarnas och publikens säkerhet garanteras, men med lite fördjupning och distans i rapporteringen inser snart vem som helst att de tre händelserna inte har så mycket med VM att göra.
Om svenska medier rapporterat lika mycket från södra Afrika de senaste åren som de gjort de senaste månaderna skulle de tre ovan nämnda händelserna inte sticka ut såsom de gör. Det pågår en konflikt i norra Angola, arbetsförhållanden på många sydafrikanska jordbruk har länge varit under all kritik med låga löner och brister i arbetsrätten, och lokala sydafrikanska småarenor klarar – precis som svenska – inte av tusentals åskådare.
Det blir absurt när vissa medier nästan pliktskyldigt, med anledning av fokus på fotbolls-VM, rapporterar om näringslivet, medelklassen eller kulturen i Västafrika eller kring Stora sjöarna. Afrika är en enorm kontinent med regioner, länder, folk, kulturer och politik som skiljer sig åt mer än länderna i Europa.
Så väl algerier, rwandier, angolaner, sydafrikaner som vi svenskar förtjänar en långt bättre och mer kontinuerlig mediebevakning av länderna söder om Medelhavet. Genom bland annat vår jordbruks- och handelspolitik, våra investeringar och vår livsstil med allt mer konsumtion, påverkar vi människors liv och vardag såväl i Nigeria som i Sydafrika, Burundi eller något annat land i Afrika.
I nordvästra afrika ockuperar Marocko Västsahara till europeisk fiskeindustris fördel. I Sydafrika plockar kvinnor vindruvor till viner som vi dricker, utan att vi för ett ögonblick funderar över att dessa kvinnor inte har samma rättigheter som sina män.
Sedan ett par år tillbaka förhandlar Afrikas stater om ekonomiska partnerskapsavtal med EU. Kritiken från flera afrikanska länder gör gällande att förhandlingarna bör ske på lika villkor, men vi européer vägrar fortfarande att sluta subventionera vårt jordbruk. Med ett handelsavtal mellan Namibia och EU kommer namibiska majsbönder slås ut av sina europeiska kollegor som till skillnad från namibierna får statligt stöd.
Det sägs att VM-publiken kommer att svika Sydafrika. Är det så konstigt, med tanke på att vår bild av Afrika i mångt och mycket fortfarande präglas av Joseph Conrad?
Gabi Björsson
Kanslichef Afrikagrupperna