Debattartiklar

Detaljer

Publicerad torsdag, 27 augusti 2009 16:25

Biståndsminister Gunilla Carlsson är med rätta upprörd och bekymrad över att det är svårt att skydda bistånd mot korruption. Detta efter att det har uppdagats att statligt budgetbistånd (pengar som går direkt till länders regeringar) bland annat från Sverige, har förskingrats i Zambia.

Gunilla Carlsson vill nu ha en debatt och förslag på åtgärder om hur korruption ska bekämpas. Att Carlsson återigen lyfter diskussionen om korruption i biståndet liksom för- och nackdelar med det statliga budgetstödet är bara att välkomna. Vi, i likhet med många andra enskilda organisationer, deltar gärna i samtal om hur korruption kan bekämpas. Fortsatt nolltolerans mot korruption är en självklarhet och vi har kontinuerligt skärpt kontrollen av folkrörelsernas del av biståndet och ökat kraven på administrationen under en rad av år.

Det faktum att korruptionsskandalen i Zambia upptäcktes, är under utredning och även kommer att få ett rättsligt efterspel visar att landet genom enträget arbete, bland annat bekostat av biståndsmedel, ändå är på rätt väg. Kapaciteten att bekämpa korruptionen har ökat, även om Zambia fortfarande har lång väg att gå. I detta fall var enskilda organisationer i landet drivande i att utkräva ansvar för förskingringen på hälsoministeriet. De spred information till allmänheten om vad som hänt och vilka konsekvenser det skulle få för hälsosektorn i landet.

Vi tycker att bistånd även i fortsättningen ska användas för att bekämpa korruption. Det är genom att arbeta för transparens och ansvarsutkrävande på alla nivåer inom samhället som korruption kan bekämpas. Till det krävs starka institutioner, domstolsväsende och media bland annat, men sådant tar lång tid att bygga upp. Det är också fundamentalt viktigt med ett starkt civilt samhälle, bland annat så att krafter i det civila samhället har möjlighet att utöva granskning av hur landets politiska ledning och administration på alla nivåer genomför politiken, vilka resultat som nås och hur pengarna, exempelvis budgetstödet används.

Efter biståndsministerns utspel har debatten återigen blossat upp i Sverige om biståndets vara eller inte vara. Vi anser att det är viktigare än någonsin med fortsatt stöd genom biståndet för att stärka och värna de krafter i civila samhället som kan bevaka och driva på utvecklingen, vara "vakthund" mot ekonomisk brottslighet och korruption. Korruptionen ska bekämpas - inte biståndet.

Vi pratar om ett brett och folkligt förankrat utvecklingssamarbete. Gunilla Carlsson säger att hon vill koppla ihop bonden från Kenya med dagisfröken från Mjölby och det tycker vi är en bild som väl illustrerar det som är vårt samarbete mellan enskilda organisationer i syd och nord.

I linje med detta anser vi, i motsats till regeringen, att den del av biståndet som hanteras av folkrörelserna bör förstärkas och vi ser fram emot en seriös diskussion om formerna för det och hur det ska finansieras. I dagsläget planeras stora nedskärningar av biståndet, även det som går till civila samhället, vilket kommer att begränsa fattiga människors möjligheter att påverka sina förutsättningar genom att granska och utöva kontroll av politiker och makthavare.

Eva Christina Nilsson, generalsekreterare Svenska missionsrådet
Gabi Björsson, kanslichef Afrikagrupperna
Inger Björk, generalsekretere Forum Syd
Lasse Gustavsson, generalsekreterare Världsnaturfonden
Niclas Lindgren, direktor PMU InterLife

Debattartikeln publicerades på Newsmill 2009-08-27