Debattartiklar
- Detaljer
- Publicerad söndag, 08 mars 2009 13:26
Kvinnors ekonomiska beroende av män, bristande möjlighet att bestämma över sin egen kropp och sexualitet och den stereotypa föreställningen om kvinnan som vårdgivare, gör att kvinnor drabbas mångfaldigt av hiv-epidemin, skriver Gabi Björsson med flera.
I söndags uppmärksammades den Internationella kvinnodagen – en dag då kvinnors situation och villkor står i fokus världen över. Det årliga mötet för FN:s Kvinnokommission pågår 2-13 mars i New York och fokus är på hur obetald vård och omsorg fördelas på kön – inklusive vården av hivsmittade och deras anhöriga.
FN:s Kvinnokonvention (CEDAW), fyller i år 30 år. Kvinnokonventionen, som har undertecknats av 185 länder världen över, däribland Sverige, garanterar kvinnor lika rättigheter på samma villkor som män och slår fast principen om jämställdhet som en mänsklig rättighet för både kvinnor och män. Trots en mångårig kamp för kvinnors lika rättigheter präglas dock kvinnors liv världen över fortfarande av ojämställdhet på flera områden.
Ett av dessa områden är kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa, vilket bland annat inkluderar aborter och vård av hiv-infektioner. Enligt artikel 12 i Kvinnokonventionen har konventionsländerna ett ansvar för att vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor när det gäller hälsovård och för att säkerställa kvinnors tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive familjeplanering.
Den svenska regeringen har antagit ambitiösa riktlinjer för att bekämpa hiv med fokus på bland annat jämställdhet och har också högt ställda mål när det gäller kampen mot mödradödligheten. Vi vill att regeringen kraftfullt tar strid för kvinnors rätt till goda villkor – oavsett var de bor.
Varje dag dör 200 kvinnor på grund av osäkra och illegala aborter. Kvinnoliv som i de allra flesta fall skulle kunna ha räddats om det funnits tillgång till säkra och lagliga aborter. Även inom EU finns medlemsländer där abort fortfarande är förbjudet och där kvinnors liv riskeras varje dag som en följd av förbudet.
Runt om i världen dör en halv miljon kvinnor varje år i samband med graviditeter och förlossningar. Det motsvarar en kvinna i minuten. 99 procent av dessa dödsfall inträffar i utvecklingsländerna. Bara genom att öka den globala tillgången på preventivmedel skulle mödradödligheten minska med en tredjedel, enligt uppgift från forskningsinstitutet Guttmacher i New York (2008).
I många länder finns ett starkt motstånd både mot preventivmedel och mot aborter. Polen, Malta och Irland är exempel på länder inom EU som inte har fri abort och där i många fall inte ens våldtäkt har ansetts utgöra tillräckligt skäl att bevilja abort. I fyra länder i världen, bland annat El Salvador och Malta, är abort inte tillåtet under några omständigheter.
Inom den hiv-forskning som finansieras av EU:s medlemsländer saknas många gånger en förståelse för hur ojämställdhet och spridning av hiv hänger samman och därmed på vilka sätt som särskilt kvinnor drabbas. Kvinnors dubbla roller som hiv-infekterade och som vårdgivare av hiv-smittade anhöriga osynliggörs. I dagsläget lever 33 miljoner människor med hiv (UNAIDS 2008).
Andelen kvinnor som infekteras av hiv ökar stadigt och i vissa områden i världen, framförallt i södra Afrika, löper flickor tre till sex gånger så stor risk som pojkar i samma ålder att infekteras med hiv, enligt UNAIDS. Kvinnors ekonomiska beroende av män, bristande möjlighet att bestämma över sin egen kropp och sexualitet och den stereotypa föreställningen om kvinnan som vårdgivare, gör att kvinnor drabbas mångfaldigt av hiv-epidemin.
Kvinnor och flickor som får gå i skolan och lära sig läsa, får bättre tillgång till information om preventivmedel och spridningen av hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Kvinnor som är ekonomiskt självständiga har också större möjligheter att själva fatta beslut om sex och användning av preventivmedel, och att undvika situationer och partners där de tvingas ha sex i utbyte mot mat eller husrum. Kvinnor som lever i jämställda relationer med män har större möjlighet att påverka sin sexualitet och familjeplanering. De har större möjligheter att själva fatta beslut om sex, trohet och preventivmedel.
Mot denna bakgrund kan vi identifiera ett antal kärnfrågor. En förutsättning för att effektivt förebygga hiv-infektioner och eliminera mödradödlighet är att kvinnor och män har lika villkor i samhället, att kvinnor åtnjuter ekonomisk självständighet och att kvinnor har möjlighet att bestämma över sin egen kropp och sexualitet.
Ett mer passande tillfälle att fokusera på dessa frågor finns inte. Vi vill därför uppmana den svenska regeringen att under det svenska EU-ordförandeskapet, driva frågan om kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva rättigheter nationellt, inom EU och globalt. Målet måste vara att kvinnor så väl som män världen över kan åtnjuta sina mänskliga rättigheter i praktiken – inte bara på pappret.
Det är hög tid att vi ser ojämställdhet för vad det egentligen är – diskriminering och en avsaknad av mänskliga rättigheter.
Gabi Björsson
kanslichef Afrikagrupperna
Lise Bergh
generalsekreterare Amnesty
Åsa Skogström Feldt
vd, Hungerprojektet Sverige
Anna Lisa Eneroth
ordförande IKFF
Anneli Eriksson
Läkare Utan Gränser
Ingvar Hjärtsjö
ordförande Män för Jämställdhet
Karl-Henning Nanning
ordförande Noaks Ark
Åsa Regnér
generalsekreterare RFSU
Bengt Westerberg
ordförande Röda Korset
Ulrike Kylberg
president Sverigeunionen av Soroptimistklubbar
Klas Hansson
verksamhetsledare Svalorna Latinamerika
Maud Edgren-Schori
ordförande UNIFEM Sverige
http://www.nwt.se/asikter/debatt/article496475.ece