Debattartiklar

Detaljer

Publicerad måndag, 27 november 2006 11:38

På fredag är det Världsaidsdagen. Samtidigt som det har utvecklats effektiva bromsmediciner mot sjukdomen hotas tillgången till dessa av internationella patentregler. Och som vanligt är det Afrika som drabbas hårdast.

Nu är Världsaidsdagen här igen och vi kan ännu en gång konstatera att arbetet för att minska spridningen av hiv/aids går alldeles för långsamt.
Tillgången till bromsmediciner hotas av det internationella patentregelverket Trips samtidigt som det förebyggande arbetet mot spridningen av hiv förhind-ras av moralkonservativa krafter som vägrar ge biståndspengar till organisationer som informerar om och delar ut kondomer.

Tillgången till livräddande mediciner för fattiga människor och metoder för det förebyggande arbetet mot hiv/aids är faktorer som vi i den rika delen av världen påverkar i väldigt hög grad. Vi har därför ett gemensamt ansvar att minska spridningen och konsekvenserna av hiv.
I södra Afrika är hiv/aids det största hotet mot utveckling. Dessa fakta är välkända i Sverige och världen och belystes återigen i årets UNAID:s rapport. Under 2006 smittades 4,3 miljoner människor vilket är 400000 fler än 2004. Nästan tre miljoner barn och vuxna dog i aids. 39,5 miljoner människor bär på det dödliga viruset. Det är dags att agera för en förändring!

USA har i president Bushs "Emergency Plan for Aids Relief" (Pepfar) gjort klart att de bara ger bidrag till organisationer och stater som följer deras aidspolitik. Denna politik är extremt moralkonservativ och riskerar att helt motverka sitt eget syfte och istället leda till en ökad spridning av hiv.
I Pepfar är det budskapen avhållsamhet från sex och var trogen din partner som lyfts fram som den främsta metoden för att minska spridningen av hiv. I sista hand får organisationer och stater som får bistånd från Pepfar informera om och dela ut kondomer. Men information om kondomer får inte riktas till barn under 14 år eller i skolor. Istället får informationen bara riktas till så kallade riskgrupper så som prostituerade.

Att föra en sådan politik i länder med upp till 20 procent hivprevalens är helt absurt. Där måste alla grupper i samhället ses som riskgrupper, om det är risken att smittas av hiv man menar. När det dessutom finns tydliga bevis på att det är unga kvinnor i åldern 15-24 år som är värst drabbade av hiv så går det inte att försvara att organisationer inte ska få informera dem om och uppmuntra dem till att skydda sig själva genom att använda kondom.
I Uganda kan man redan börja se effekterna av Pepfar. Uganda är det land som har lyfts fram som det lyckade exemplet i Afrika där man förmått stoppa spridningen och sakta vända hiv-prevalenskurvan.
En anledning till att Uganda lyckades var att organisationer och politiker gick ut med tydlig information om hur viktigt det var att använda kondom för att skydda sig själv och sin partner.

Nu har flera av dessa organisationer blivit tvungna att ändra sina budskap om de ska ha möjlighet att fortsätta existera. Istället för budskapet att man ska använda kondom så propagerar de nu att man ska avstå från sex. En av konsekvenserna av detta är att hiv-prevalensen i Uganda börjat öka.
Samtidigt som detta sker hotas nu tillgången till nya bromsmediciner. Detta framgår tydligt i den nya rapporten Öppna sår i den globala politiken - Forskning handelsavtal och tillgången till medicin.
När de första bromsmedicinerna mot hiv och aids togs fram medförde patenträtten att medicinerna kostade 10000 dollar per patient och år. När Indien började tillverka kopior i början av 2000-talet sjönk priset och ligger nu på cirka 150 dollar per patient och år. Indien har sedan dess försett världen med billiga generiska kopior av bland annat hivläkemedel. Detta har varit avgörande för att länderna i södra Afrika har kunnat få tillgång till dessa.

Nu finns en andra generationens bromsmediciner på marknaden. Men konsekvensen av att Indien sedan 2005 inlämmats i världshandelsorganisationens Trips-avtal, som reglerar patent på bland annat läkemedel, är att de inte kommer att kunna fortsätta producera billiga kopior av nya läkemedel. Därmed kommer tillgången till läkemedel för fattiga människor att minska drastiskt.
I Trips-avtalet finns en möjlighet för länder att bortse från patentinnehavarens rättigheter och själva producera livräddande mediciner i händelse av en nationell nödsituation. 2003 skrevs ett tillägg till avtalet som skulle göra det möjligt även för länder som inte själva har kapacitet att producera läkemedel att kunna importera billiga kopior. Men så som tillägget skrevs är det för komplicerat och snårigt för att fungera i praktiken. Efter tre år har inte ett enda försök att få undantag från patentreglerna lyckats.

Det är uppenbart att om preventionsarbetet mot hiv försämras är det desto viktigare att det finns tillgång till bromsmediciner. Det är lika uppenbart att om tillgången på mediciner försämras är det extra viktigt att det förebyggande arbetet är effektivt. Som det ser ut nu riskerar vi att både det förebyggande arbetet och tillgången till mediciner försämras.
Sveriges regering måste därför verka för att organisationer och länder som är beroende av bistånd ska kunna fortsätta att arbeta med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inklusive information och spridning av kondomer.
Flera internationella rapporter, och nu senast en svensk rapport, kommer fram till samma slutsats. Tillägget i Trips-avtalet behöver förändras för att öka tillgången till bromsmediciner för de länder där hivsituationen är katastrofal. Sverige måste börja agera för en sådan förändring nu.

Gabi Björsson, kanslichef Afrikagrupperna