Debattartiklar

Detaljer

Publicerad fredag, 16 juni 2006 11:03

Minns ni Hector Petersen? Han var ett av hundratals barn och ungdomar som dödades i Sowetoupproret i Sydafrika den 16 juni 1976. Flera tusen ungdomar hade samlats för att protestera mot beslutet att skolundervisningen skulle ske på afrikaans, det språk som för dem symboliserade apartheid.

Militären gick till angrepp och sköt rakt in i folkmassan. Omvärlden chockades av bilderna på sårade och döda barn.

Sowetoupproret startade en våg av demonstrationer och politiska strejker i Sydafrika. Det blev även en väckarklocka för omvärlden och FN beslutade om sanktioner mot apartheidregimen.

Idag, 30 år senare, sker skolundervisning i Sydafrika på samtliga landets 11 officiella språk och alla sydafrikaner har laglig rätt att bo, arbeta och gå i skola var de vill. Hur kommer det sig då att FN:s rapporter visar att allt färre elever når femte klass? Den oftast angivna orsaken är fattigdom. Arbetslösheten är hög och många sydafrikaner lever under fattigdomsstrecket. Väldigt få har i praktiken råd att gå i de riktigt bra skolorna.

Men fattigdomen var stor även tidigare. Ändå läste fler svarta studenter vidare för 15 år sedan än idag. Varför? Svaret är hiv och aids. Varje dag dör ca 1000 sydafrikaner till följd av aids, enligt UNAIDS senaste rapport som publicerades i maj. Av Sydafrikas befolkning på 47,5 miljoner lever 5,5 miljoner människor med hiv, och antalet hiv-positiva fortsätter att öka. Idag har många av de småbarnsföräldrar och blivande föräldrar som levde med hiv i början på 1990-talet insjuknat i aids eller redan avlidit. Få har tillgång till bromsmediciner och vården sker oftast i hemmet. Om föräldrarna är sjuka eller döda faller det på barnen att vårda och försörja familjen.

Hiv och aids måste bekämpas både med prevention och behandling. Utan utbildning, kunskap och tillgång till kondomer sprids viruset till fler. Utan tillgång till medicin överlever inte lärare och föräldrar tillräckligt länge för att överföra kunskap, uppfostra och försörja barnen. Om försörjarna i ett samhälle dör hindras utvecklingen. Redan idag är 1,2 miljoner sydafrikanska barn föräldralösa till följd av aids. De saknar social trygghet, resurser och utbildning.

År 1976 stödde den svenska folkrörelsen sydafrikanernas kamp mot apartheid. Idag är hiv/aids ett lika stort hinder för utveckling som apartheid var då. Båda dessa frågor har tydliga samband med den orättvisa resursfördelningen. Apartheid skapade en orättvis resursfördelning med fattigdom som följd. Hiv/aids ökar fattigdomen samtidigt som fattigdom förstärker epidemins spridning och effekter.

Stora ansträngningar görs i Sydafrika för att ge människor tillgång till kunskap, resurser och vård, men internationellt stöd behövs även idag. Vi ställer oss bakom den svenska regeringens linje att ge ökat anslag till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i biståndet. Sverige måste fortsätta det viktiga arbetet mot moralkonservativa krafter och skapa en global opinion, främst inom EU och FN, för sexualupplysning och rätten till kondom. Sverige måste också arbeta för en förändring av det internationella handelsavtalet TRIPs så att nya bättre bromsmediciner som finns på marknaden blir tillgängliga även för människor i Syd.

Här i Sverige blir aids-katastrofen i södra Afrika lätt siffror på ett papper. Men tänkt efter. 1000 döda om dagen! Det är mer än 41 personer i timmen. Nästan en i minuten! I ett enda land. Och dödssiffrorna bara ökar.

Låt årsdagen av Sowetoupproret bli en väckarklocka!

Karin Linvall, Sydafrikahandläggare Afrikagrupperna
Gabi Björsson, Kanslichef Afrikagrupperna