Debattartiklar
- Detaljer
- Publicerad torsdag, 06 april 2006 10:29
I dag besöker den marockanske premiärministern Driss Jettou Sverige. Självklart ska Driss Jettou tas emot, men han måste få tydliggjort att Sverige håller fast vid demokratiska fri- och rättigheter och folkens självbestämmande. Tiden är mogen för ett svenskt erkännande av Västsahara.
På FN:s lista över 16 ännu inte avkoloniserade territorier står Västsahara kvar som det största och enda i Afrika. Spanien är den formella kolonialmakten och Marocko den reella.
Mot internationell rätt ockuperar Marocko sedan 1975 två tredjedelar av landet - hela kustremsan mot Atlanten. Befrielserörelsen Polisario kontrollerar ökendelen.
En majoritet av Västsaharas befolkning lever sedan 30 år i självförvaltade flyktingläger i ett algeriskt ökenområde. Marocko har byggt en mur längre än Sverige genom landet bevakad av 150 000 soldater och miljontals minor.
Ingen stat har erkänt Marockos överhöghet över Västsahara medan 82 stater har erkänt den Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken, SADR. SADR är också fullvärdig
medlem i Afrikanska unionen.
FN är förlamat, liksom EU, till följd av Frankrikes stöd för Marocko. Frankrike kräver att inga sanktioner används mot Marocko. EU har än så länge accepterat Frankrikes hållning och ligger lågt.
USA är vankelmodigt i FN och vill varken stöta sig med Frankrike, Marocko eller Algeriet. Politiken hittills har inte fungerat och därför behövs nya initiativ för att sätta press på Marocko och Frankrike.
En stark markering vore att erkänna SADR, med förhoppningen att fler länder följer Sveriges exempel.
Folkrättsligt finns ett västsahariskt folk, ett territorium och en parlamentarisk organisation, som administrerar en stor del av folket och har dess stöd.
I folkrätten har kontrollkriteriet försvagats efter det kalla krigets slut och ett fjärde kriterium har stärkts, demokrati och mänskliga fri- och rättigheter.
Sverige erkände de baltiska staterna och Kroatien innan de hade full kontroll över sina territorier.
Att stärka SADR:s ställning skulle bidra till ökad säkerhet då SADR är den enda garanten i området mot att terrorister kan utnyttja folks desperation. Ett erkännande av SADR skulle vara en handling i linje med Sveriges utrikespolitiska traditioner.
Fortsatt passivitet i frågan om Västsahara gynnar bara Marockos och Frankrikes intressen i nord-västra Afrika och urholkar förtroendet för EU som säkerhetspolitisk aktör.
Sverige bör ta strid för folkrätten och ansluta sig till de 82 stater, som redan erkänt SADR.
Ett svenskt erkännande skulle vara en uppföljning av den svenska anti-koloniala traditionen och skapa respekt och goodwill i Afrika för Sverige och folkrätten.
Agne Hansson, riksdagsledamot (c)
Lotta Hedströ, riksdagsledamot (mp)
Kjell Fransson, ordförande Afrikagrupperna
Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s)
Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot (fp)
Jan Strömdahl, ordförande Föreningen Västsahara
Anders Wijkman, europaparlamentariker (kd)
Alice Åström, riksdagsledamot (v)