Debattartiklar

Detaljer

Publicerad söndag, 04 juli 2004 16:13

Den åttonde juli inleder EU handelsförhandlingar med den sista gruppen afrikanska länder. I och med det förhandlar samtliga länder söder om Sahara om nya handelsavtal med EU.

Målsättningen är att de skall vara i full kraft den 1 januari 2008. Fler och fler frivilligorganisationer är alarmerade över tänkbara konsekvenser. Utgången av förhandlingarna kommer att påverka möjligheterna till utveckling många tiotals år framöver. Målsättningen hos båda parter, åtminstone på papperet, är givetvis en positiv ekonomisk och därmed social utveckling. Men avtalen handlar huvudsakligen om att ömsesidigt öppna marknaderna för varandra, för varor såväl som tjänster, och införandet av allehanda regler kring investeringar, offentlig upphandling och annat, som alla har det gemensamt att de inskränker regeringarnas möjligheter att bedriva en självständig ekonomisk politik, prioritera lokala producenter med mera.

Det kan låta bra med ömsesidighet men mellan världens starkaste handelsblock och många av jordens allra fattigaste länder blir det kanske inte helt rättvist ändå. Många frivilligorganisationer i både Afrika och EU är kraftigt oroade över de tänkbara konsekvenserna av dessa avtal, på EU-språk kallade EPA (Economic Partnership Agreements).

Förändra avtalen

När stats- och regeringschefer från Afrika, Västindien och Stillahavsregionen, den så kallade AVS-gruppen, träffas för att diskutera sin gemensamma framtid är relationerna till EU en av de viktigaste punkterna på dagordningen. Inför det senaste toppmötet i Maputo, Moçambique, lanserade en stor grupp frivilligorganisationer från både Europa och AVS-länderna ett upprop, i dag underskrivet av 126 olika organisationer.
Budskapet är att dessa EPA:s i grunden måste förändras för att kunna gynna en hållbar och rättvis utveckling. Organisationerna kritiserar bland annat avtalens alltför ensidiga fokus på avregleringar (som ofta leder till minskat politiskt utrymme).

Dessa riskerar att allvarligt försvåra en effektiv fattigdomsbekämpning. Risken är stor att det nationella näringslivet och det lokala jordbruket i stället slås ut. Det europeiska nätverket Eurostep lade tidigare i vår fram en rapport tillsammans med fem partners från Syd. Undersökningen, som gjorts i fem olika länder av fem olika forskare, tar upp troliga konsekvenser av EPA:s i den form EU nu driver och ger stöd för oro. Jamaicas och Dominikanska republikens mjölkbönder hotas av utslagning tillsammans med tusentals kycklingproducenter i Kamerun. 75 procent av Ghanas industri riskerar att slås ut helt. I Benin är det framför allt bomullsproduktionen som är i farozonen.
40 av de totalt 78 länder som ingår i AVS-gruppen tillhör de minst utvecklade och många menar att deras företag och bönder inte klarar av fullskalig konkurrens från europeiska storföretag. Om dessa länder ska kunna få en hållbar ekonomisk tillväxt krävs ett eget näringsliv och ett livskraftigt jordbruk som kan driva den utvecklingen.

Olika förutsättningar

EU driver också på för att dessa avtal ska omfatta en rad "handelsrelaterade frågor", det vill säga investeringsavtal, offentlig upphandling och annat som världens utvecklingsländer motsatt sig ska förhandlas i WTO. Att på det sättet bakvägen ta upp dessa frågor i regionala förhandlingar uppfattas inte som rent
spel. Frivilligorganisationer menar att handelsavtalen måste ta hänsyn till parternas extremt olika förutsättningar och ge fattiga länder möjlighet att skydda delar av sitt näringsliv, ställa krav på utländska företag som köper upp inhemska resurser och att ge preferenser till lokala företag. Detta behöver inte, som det ibland framstår, stå i motsättning till världshandelsorganisationens regler. Dessutom ställer EU:s ökända jordbrukspolitik till ytterligare problem.

En fri handel mellan ett EU som använder halva sin budget till att subventionera sina bönder och länder som i många fall inte ens har råd att bygga riktiga vägar är naturligtvis oacceptabelt. Med ett nyvalt parlament och en ny kommission på väg in finns alla möjligheter att stanna upp och reflektera över kritiken. Vilken politik ger egentligen bäst förutsättningar för utveckling? På kort sikt kan europeiska företag kanske tjäna en och annan krona på att lättare kunna sälja sina produkter till fattiga länder. Men i det längre perspektivet gynnas båda parter av att Afrika får möjligheter att lyfta sig ur fattigdom och in i en positiv spiral av ekonomisk tillväxt, social välfärd och ekologisk hållbarhet.

Vi undrar därför - kommer den svenska regeringen att driva på för att:
· EU ska acceptera icke ömsesidiga, asymmetriska avtal som innebär att AVSländerna under så lång tid som behövs får skydda sina marknader mer än EU?
· EU inom ramen för EPA:s utelämnar investeringsregler, konkurrensregler och andra områden där utvecklingsländerna motsätter sig förhandlingar inom WTO?
· EU arbetar för EPA:s som inte går längre när det gäller patentskydd och avregleringar av tjänstesektorn än vad som förhandlats fram inom WTO?


Inger Björk
generalsekreterare Forum Syd
Kjell Fransson
ordförande Afrikagrupperna
Gillian Nilsson
ordförande Nätverk södra Afrika

Debattartikeln publicerades i Göteborgs-Posten 2004-07-04